FAKTA OM BLOGGEN
Den här bloggen drivs av mig, Emma. Och jag skriver för det första om min kallblodstravare Solör Frida. Men även lite om mig, skolan och sånt som intresserar mig. Tex. foto.
Hur jag fick Frida är en väldigt märklig historia som många inte tror på.
Det började när mamma var på krogen i stockholm, där hon började prata med ett norskt par. Dom pratade och pratade och kom in på trav, eftersom jag höll på att ta min ponnylicens och han var travtränare. Efter ett tag ville han ge mig en häst han hade hemma på gården som han inte hade tid för och eftersom hon var född på gården ville dom ej slakta henne.
Mamma ringde mig senare när dom hade gått där ifrån och sa: du har fått en häst! och jag svarade spontant: hur många öl har du druckit? sedan förklarade hon och hon hade inte ens druckit en öl, så jag trodde på henne. självklart sa jag ju JA! eftersom man får inte många sånna chanser i livet, och då måste man ju ta dom. Mina morföräldrar trodde verkligen inte på mig, dom trodde jag skämta. Någon sa: jaha, vad är det för skithäst då om ni får den gratis?
Jag la bara till dövörat och hela sommaren gick, vi fixade stallplats och gjorde i ordning allt. Det 27 augusti, då satt jag, mamma och tom i bilden påväg till Norge.
När vi kom fram hade dom redan lastat Frida eftersom hon skulle få göra sin sista tävling i Norge, som en rolig grej innan hon lämnade dom och fick komma hem till oss. När jag kollade in i transporten blev jag helt förälskad, jag trodde det var en dröm. Bilresan kändes som en evighet, men när vi väl kom fram så lastade dom ur henne, och började fixa. Jag stod bara och njöt, jag ville aldrig gå därifrån. Sen var det dax, loppet skulle gå.
Vi ställde oss vid sidan, allt kändes bra. Jag var så jäkla nervös, eftersom det snart var mig egna häst. Starten gick, hon fanns med där framme. Sista femhundra hände det något, hon sprang ifrån dom alla. Ingen fattade, hon hade sånt försprång. Och hon vann. Ja, ni såg rätt hon vann! Jag tror alla hade en tår i ögat, det var så underbart. Och det bästa var, att jag skulle få ta med mig den där underbara hästen hem. Vi sov över där på natten och alla somnade nog med ett stort leende på läpparna.
Vi betalade den stora kostnaden på 4 kronor som han ville ha för henne och sen åkte vi. En krona för varje hon. Vi kom hem, hon verkade trivas direkt. Hon startade på Romme första gången, då hon kom tvåa. Vi anmälde henne till en till, den 8 okt tror jag det var. Några dagar innan starten blev hon sparkad i hagen. Hon fick flera pencillinkurer, vila flera flera veckor och allt var på botten. Tillslut när hon blivit bra, vi hade börjat träna henne så fick hon kolik. Vi gjorde allt vi kunde. Allt verkligen. Dom fick vara där på natten för att hon inte skulle lägga sig ner och rulla. Vi trodde det var över, när det äntligen släppte. Veterinären fick komma två gånger. Sista gången sa dom, kommer jag inte nu är det nog kört snart.
Detta var i november/december. Hon startade den 27 december, diskad eftersom hon hade problem med skorna. Vi fixade och trixade. den 24 januari startade hon, tvåa. Sen den 31 janurai, etta. Då var jag verkligen lyckligast på jorden. Jag fattade inte att jag, själv, tränat upp Frida från noll till hundratio. Det är något jag inte förstår än idag. Vi är ett TEAM. Sen dess har det gått bra och dåligt i starterna. Och det sjukaste är att dom gången hon galopperan/blivit diskad. Då är nånting fel.
Den 12 juli, sist vi startade. Då hon blev diskad. Vi förstod inte varför. Dagen efter var hon svullen i vänster bak. Vi trodde det var för hon hade tävlat dagen innan. Så vi gick ut och skrittade, ingen skillnad. Varm och svullen alltså. Hon fick stå nån dag, ingen skillnad. Tillslut sa jag åt mamma att ringa veterinären. Vi fick tid veckan efter. Men han sa direkt senan eller gaffelbandet. Och det stämde, gaffelbandet, så nu har hon snart stått och vilat i en månad. Om en månad till ska vi på återbesök. Hon är inte lika svullen länge, så det borde blivit bättre. Ridfolket säger att skadan är jätte allvarlig, travfolket säger tvärtom nästan. Jag har mina åsikter. Det ända jag vill är att hon ska bli bra. Att hon kan få göra det hon vill, springa på banan.
Jag vill bara säga tack till Trond än en gång över att jag fick denna häst av dig!!
Så, det var så jag fick Frida. Och här är vi nu, med en gaffelbandskada. Så just nu finns det inte så mycket att skriva om. Jag mockar, borstar, går 10 min om dagen och myser bara med Frida.
